Det var kyrkvärdarna som, tillsammans med prästen, ansvarade för kyrkans egendom. När krig eller ofärd hotade var det kyrkvärdarna och prästen som skulle gräva ner kyrksilvret och gömma kyrkklockorna.

Att vara kyrkvärd var förr i tiden väldigt fint - kyrkorådet valde två av sina ledamöter till kyrkvärdar, oftast de mest respekterade i församlingen. Det var också kyrkvärdarna som skulle tala prästen tillrätta när han gjorde något dumt - ett slags ombudsmän för församlingsborna.

Kyrkvärdarna har fortfarande lite speciella uppgifter vad det gäller kyrkans tillhörigheter och utses av kyrkorådet. Men med tiden har ”värdskapet” också kommit att bli värdar i den vanliga betydelsen. Därför har skaran också utökats med gudstjänstvärdar och kapellvärdar. 

De tar emot vid gudstjänsten, informerar och hjälper till rätta. I gudstjänsten har de speciella uppgifter, läser texter och böner, tar upp kollekt, bär fram nattvardsgåvorna och hjälper till vid nattvarden.

Om det är särskilt ”fint” att vara kyrkvärd eller gudtjänstvärd idag är väl tveksamt. Det är församlingsbor som alla andra, som tagit på sig ett ansvar i och utanför gudstjänsten.